lördag 8 oktober 2016

Vecka 40


Brand


Idag läggs grunden för imorgon, sägs det.
Idag läggs grunden för dina barn, sägs det.
Idag har vi kommit längre än igår, ett framsteg.
Men jag steg inte fram idag.
En annan dag – kanske.

Il faut reculer pour mieux sauter.

Blir det färdigt någon gång? Vad är det du bygger upp? Blev idag bättre av det du gjorde igår?

När andas du? När hittar du något, när vet du något?

Träd som växer med rötterna uppåt. Ingen ser, ingen bryr sig ens om att titta.

Utom du, men du är ensam.

Du kan inte vända på dem.

Vi är så många inklämda i staden, ljuset ska vara på dygnet runt för att vi ska se varandra, för att vi inte ska vara rädda, men vi ser inte varandra och vi är rädda. För varandra och för att vi ska se varandra.

Alla kartor är gjorda för att inte hitta fram, med navigatorn hittar du inte fram dubbelt så snabbt. Du är en flykting från dig själv. Du är papperslös i skogen. Av den nedhuggna skogen gör du papper. Trycker kartor att tappa bort dig med. Sedlar att köpa resor till orörd skog med.

Allt är bakochfram, inget är på sin plats, ingen plats på våra kartor. Ingen plats för mera människor. Finns det hjärterum… Hos älgarna kanske.

Dags att tala frihandel, inget så fritt som handel, inget fritt från handel. Rätt sak på rätt plats.

Och om platsen tar slut?

Rymden är proppfull, ett skrotupplag. Snart ryms där inga satelliter mer. Då får vi titta på kartorna igen, tappa bort oss i half-time.

Och att blunda med ena ögat gör inte att du ser världen som oden.

En mutation, en snabb evolution, vi brukade vara människor.

Vi är rädda för varandra

Vi är rädda för att hitta fram till varandra

Vi är rädda för att se

Sårbart – borttappat.

Det lyser signaleldar i skogen.

Då gatulamporna och skärmarna släcks, tänds eldarna.

Vi samlas kl. 18.42,

Vi samlas då solen går ner.

Imorgon stiger vi fram.


Lyssna på dikten



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar