fredag 28 oktober 2016

Vecka 43


November


I väntan på den första snön.
Går jag barfota i frostgräset.
Njuter jag av snöslasket på bilrutan.
Ser de klargula lönnlöven på gräsmattan ut som snödrivor för en sekund.
Trots att jag är en sommarmänniska.




Lyssna på dikten

söndag 23 oktober 2016

Vecka 42

Minneslista

Oroa dig inte för ditt hur ditt hår ser ut, oroa dig för den växande fascismen.

Planera inte vad du ska äta imorgon, planera hur du skall krossa nationalstaten.

Fundera inte på om dina kläder är smutsiga, fundera på hur du ska organisera dig och dina vänner.

Tänk inte på vad du tror de tycker om dig, tänk på varför kärleken inte styr våra dagliga val.

Låt dig inte definieras, gå inte med på att slåss, låt ingen utropa en kamp. Bygg inte upp ditt liv som ett motstånd. Gör inte allt likadant eller tvärtemot, gör inte allt annorlunda, bättre eller sämre. Gör inte allt snabbare eller långsammare. Det finns mer än villkor, mer än alternativ. 

Vilka är de drömmar du aldrig minns då du nyss vaknat?






Lyssna på dikten

lördag 15 oktober 2016

Vecka 41



Budskap


En dikt för två, en dikt för tre, en dikt där alla får va me
Ingen måste bli breve, det jag skriver om kan alla se.
Alla har hört det, det är en kliché, ju mer vi delar på kärleken desto mer blir de.
Ensam är stark, tillsammans starkare, det handlar inte om att ta, utan om att ge.

Jag vill inte göra er mer konfunderade.
För det jag egentligen vill säga e:
Jag älskar er.






Lyssna på dikten

lördag 8 oktober 2016

Vecka 40


Brand


Idag läggs grunden för imorgon, sägs det.
Idag läggs grunden för dina barn, sägs det.
Idag har vi kommit längre än igår, ett framsteg.
Men jag steg inte fram idag.
En annan dag – kanske.

Il faut reculer pour mieux sauter.

Blir det färdigt någon gång? Vad är det du bygger upp? Blev idag bättre av det du gjorde igår?

När andas du? När hittar du något, när vet du något?

Träd som växer med rötterna uppåt. Ingen ser, ingen bryr sig ens om att titta.

Utom du, men du är ensam.

Du kan inte vända på dem.

Vi är så många inklämda i staden, ljuset ska vara på dygnet runt för att vi ska se varandra, för att vi inte ska vara rädda, men vi ser inte varandra och vi är rädda. För varandra och för att vi ska se varandra.

Alla kartor är gjorda för att inte hitta fram, med navigatorn hittar du inte fram dubbelt så snabbt. Du är en flykting från dig själv. Du är papperslös i skogen. Av den nedhuggna skogen gör du papper. Trycker kartor att tappa bort dig med. Sedlar att köpa resor till orörd skog med.

Allt är bakochfram, inget är på sin plats, ingen plats på våra kartor. Ingen plats för mera människor. Finns det hjärterum… Hos älgarna kanske.

Dags att tala frihandel, inget så fritt som handel, inget fritt från handel. Rätt sak på rätt plats.

Och om platsen tar slut?

Rymden är proppfull, ett skrotupplag. Snart ryms där inga satelliter mer. Då får vi titta på kartorna igen, tappa bort oss i half-time.

Och att blunda med ena ögat gör inte att du ser världen som oden.

En mutation, en snabb evolution, vi brukade vara människor.

Vi är rädda för varandra

Vi är rädda för att hitta fram till varandra

Vi är rädda för att se

Sårbart – borttappat.

Det lyser signaleldar i skogen.

Då gatulamporna och skärmarna släcks, tänds eldarna.

Vi samlas kl. 18.42,

Vi samlas då solen går ner.

Imorgon stiger vi fram.


Lyssna på dikten