onsdag 28 september 2016

Vecka 39

Tankebana


Ingen söker längre efter sanningar, sanningen är att löven ramlar neråt från träden.
Ingen bryr sig.
Den mänskliga naturen, att kuva naturen.
Ingen vill förstå att då du står på huvvet ramlar inte löven uppåt.
Det är vårat perspektiv.
Vi är vilseledda.
Vår främsta kvalitét är självbedrägeri.


Spångar på sandstränderna för att inte behöva få sand på fötterna.
Sand från en annan kontinent.
Vågbrytare längs med stranden för att inte behöva möta havets kraft.

Du vill alltså ha ett badkar.

Att molnen täcker stjänhimlen betyder inte att stjärnorna inte är där.
Vad är det vi tittar på.

Tror du att du kan skapa dina barn till din avbild?

Vår tankebana är ett minfält.
Vi är redan lemlästade.
Sitter fast.
Se upp med vad du tror på.
Jag ska söka lite till.



Lyssna på dikten



fredag 23 september 2016

Vecka 38



Rätta ord

Positionerad negativitet, nu en aktualitet, samhällsförankrad uppgivenhet.
Tal om extrempolaritet, en rymdbestämd atrocitet, påståenden utan någon integritet.
Kärlek och solidaritet eller hat och våldsmentalitet.
Tankar som vinner populäritet ligger utanför min förståndskapacitet, kan inte tro att all stupiditet sväljs av en majoritet.
Vi ser hur det leder till brutalitet, till fatalitet, ingen småkriminalitet, det är dagens realitet. Var är den jovialitet, som borde vara prioritet, den är en raritet.
Beslutsfattares volatilitet, närmar sig absurditet, deras ord får publicitet men saknar all kvalitet, all tillförlitlighet och framförallt moralitet.
Ingen auktoritet som vågar fördöma denna fruktansvärdhet utan idiotisk subjektivitet, men om gärningsmannen varit av annan etnicitet… ni vet… Fy fan för er skenhelighet.

Tala med rätta ord.
Fördöm nazismen, fördöm rasismen, fördöm våldet, fördöm hatet.
Det finns ingen plats för dem.








Lyssna på dikten



torsdag 15 september 2016

Vecka 37

Mansroll

Misogyn
människosyn
är kutym.

Feminin
diminutiv
för maskulin.

Stiger på
alla tår,
som jag når.


Klämmer på
alla lår
jag ej får.

Jag e man
så jag kan!
Ta mig an.

Nå’t nytt
att bli förbytt
nå’n antytt.

Ja du
dags nu
att ta itu!

Byta ut
tvångsattribut
få ett slut.

Leta rätt
på något sätt
utan könsrollstänkandet.





Lyssna på dikten



onsdag 7 september 2016

Vecka 36




Väl kalkyl


Öppenhet, uttömdhet, insmord i välvalda ord. Ett samtal i rörelser, en dialog i blickar.
Sanningen ligger i helheten, eller mitt emellan. Vad är det som delas?

(a + b) / 0 = ?

Vi närmar oss oändligheten men lösningen är onåbar. Vi får välja vad vi tycker själva. Sluta oroa oss.

a / x + b / y = hur som helst, du bestämmer.

Det finns inte en sanning som du inte kan ljuga för dig själv om. Det är värre med andra.
Det finns inte en lögn som du inte kan besanna för dig själv. Det är värre med andra.

Tänk om. Om det behövs alltså, tänkt då om. Det har du rätt till.





Lyssna på dikten




torsdag 1 september 2016

Vecka 35


Ode till en brusten värld



Förnedringen, avskyn, hatet, ondskan, våldet, främlingsskapet.

Glöm det! Blunda inte för det, låtsas inte som om det inte finns!
Glöm det! Förgör, utrota, utplåna!

Latent!
Den skymtar, kryper genom mina ådror, genom oss.
Ser du? Hör du? Når du? Vi är alla delgivna, delaktiga, ansvariga, medvetna.

Det är vår ouvertyr, upptakten till det liv vi vill leva, till vårt liv, vår värld.

Tillsammans

Det är vår sång, vår hymn till livet, ett kantat för att hela det liv vi tror att vi krossat.
Vi är inte fiender, vi är inte vänner, vi är inte bekanta.
Vi är älskare, älskarinnor.
Vi är brödrar, systrar.

Det är det du känner i stunden just innan din nakna kropp krossar vattenytan - det finns i vattnet.
Då du ler åt någon/åt något som ler tillbaka – i luften vi andas.
Det är det som doften av dagg vill säga – och solen talar samma språk.
Det är det som händer då du stängt av telefonen, tv:n, datorn, kylskåpet, fläktarna, skolan, jobbet, pengarna, samhället.
Stängt ögonen och vet – att du klarar dig ändå!
Då du hör kärleken i luften, känner smaken av tillförsikt, doften av förtröstan.
Lugnet som heter liv rusar genom dig och får dig att bäva.

Det är då vi möts.

Vi väntar på varann.

Det är vår ode till en brusten värld.

Vi börjar inte pånytt, vi börjar just där, det är en kärleksakt.

Det är nu vi kan sjunga, sjunga ut de toner som så länge susat under våra fötter, de toner som målats på himlen, det sus som lever kvar på morgonnatten då månens magi släpper taget om världen men vi vet att den är där.

Det är nu vi börjar leva. Vi vaknar till liv, som vaknar i oss. Livet vaknar i oss.

Det som var brustet är helt. Och vi sjunger ut vår ode.

Alla färger, fullt ut, alla tankar, känslor, allt det vackra, hela vi, allt i oss, allt det vackra i oss, runt oss, runt omkring, helheten, det vi vet, det vi sett.
Hör min sång, lyssna, hör ni hur jag sjunger? Det är vi som sjunger, om allt det som inte har visats, som ingen har sett, som ingen har vågat titta på och vi sjunger ut det, med ord som ingen har talat, vi dansar med rörelser som inte finns, som aldrig kunnat finnas, allt det som inte ryms I en brusten värld. Se på mig, jag har aldrig funnits som nu. Och jag ser dig, som aldrig förr. Vår sång visar oss. Och vi vet.




Lyssna på dikten