lördag 20 augusti 2016

Vecka 33

Sten (mur)



En mur är så lätt att bygga,
det är så lätt hänt.
Du tar bara en sten och
sätter en sten på den och
en sten brevid den och
en sten framför den och
en sten bakom den.
Och en sten till och
en sten till och
en sten till.
Det är så lätt.

Sen har du din mur
Den är så fin och trygg och vacker,
du har själv byggt den,
du är stolt.
Den är stor och hög.
När någon kikar över muren lägger du en sten till,
och en sten brevid den och
en sten på den och
en sten bakom den och
en sten framför den.
Du kan!

Stenarna är så vackra,
de är så vackra då de är tillsammans,
det blir en hög mur.

Jag står på andra sidan och tittar på muren,
stenarna är gråa och svarta och gråa och gråa.

Jag ropar åt dig från andra sidan,
du har en så vacker mur!
Du har själv byggt den,
du är så duktig!
Jag är stolt över dig ropar jag från andra sidan
men du hör mig inte, du har en så hög mur.

Om du hör ett ljud lägger du en sten till vid muren,
en sten bakom stenen och
en sten brevid den och
en sten framför den och
muren blir tjockare.
Du kan!

Du vet hur man gör.
Din pappa här lärt dig.
Din mamma har visat dig.
Dina vänner har berättat för dig.
Du kan bygga murar,
du är så duktig.

Jag lägger mig ibland ner vid din mur och sover en stund.
Jag känner mig trygg,
för när som helst kan muren rasa över mig.
Det är tryggt, det är bra.

Det är en stor mur, om den rasar blir jag en del av din mur.
Du kan samla människor som ligger brevid muren.
Dkuffa ner stenar på dem och göra en hög av människor som blir din mur.
Du kan!

Tack ropar vi då!
Alla vi som ligger vid foten av din mur,
med stora stenbumlingar som ramlat ner på oss.
Tack för att du delar med dig.
Tack för att vi får vara nära dig.

Men sanningen är att din mur är ful;

Fast det växer blommor på din mur, är den ful.
Fast än vinrankorna klättrar på den, är den ful.
Fast än dina vänner njuter av den, äter vindruvorna,
dricker vinet,
är den ful.

Jag orkar inte umgås med din mur, jag vill träffa dig.
Jag vill inte berömma din mur, jag vill berömma dig.

Jag vill säga:

Du är vacker.

Jag säger:

Klä av dig naken det första du gör då du träffar en ny vän.
Stenarna är så hårda.
Vem vill bära tunga stenar i sin nakna famn.
Vem vill klättra på en stenig mur naken.

Klä av dig naken!
Låt dom känna på dig.
Låt dem komma nära dig!

Sluta upp att bygga murar.

Lägg dig naken på marken framför människorna och låt dem se dig.
Se dem klä av sig nakna och titta på dem.

Vem vill bära tunga stenar då de är nakna?
Vem vill ta en blöt och kall sten i sin famn?

Du vill känna en varm naken kropp i din famn.

Jag lovar dig.
Jag lovar dig att det är bättre.
Att det är bättre så.

Klä av dig naken och blunda.
Titta på din vän med stängda ögon.

Känn på varanda.
Känn varandra.
Känn igen varandra.

Jag frågar:

Har du nångång varit naken på riktigt?
Har du klätt av dig dina kläder och dina murar?

Har du låtit stenarna smulas till färgglad sand som gnistrar i solen?
Har du visat dig naken?
Har du låtit någon se dig naken?
Har de känt igen dig?
Har du känt igen dig själv?

Känner du igen dig själv då du är naken?
Eller ser du bara på dina murar?
Gömmer du dig bakom din egen kropp?
Att du visar din kropp betyder inte att du är naken.

Kom med mig och var naken!

Då din mur rasar blir den till en färgglad sandstrand som du kan vandra naken på med dina vänner,
glöm inte det!

Sluta bygga murar,
sluta bygga murar,
sluta bygga murar,
sluta bygga murar!





Lyssna på dikten





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar