söndag 24 juli 2016

Vecka 29


Tidsålder

En tidsålder går mot sitt slut men det börjar aldrig någon ny, det finns inget ljus i ändan av tunneln och ingen soluppgång i öst. Horisonten är mörk. Det brinner inga lägereldar och ingen sjunger kristna sånger om hur vår frälsare kommer att ge oss livet tillbaka. Allt är tyst. Vi sitter alla hopkurade i en klump, den är så oändligt liten att den rymmer hela universum. Allt ska födas på nytt, en ny chans, men ännu står allt stilla. Vi väntar, vare sig vi vill eller inte, vi har väntat i miljarder år och ska vänta miljarder till. Det är en evighet och ett ögonblick. Då det blir en ny start ska allt bli bättre.



Min hoppressade hjärna har en stadig fokus – Kärlek, ansvar, planekonomi. Nåt nytt!

När det nya livet kommer är jag beredd för alla hinder, jag ska klättra, krypa, springa, hoppa, spränga men framförallt älska. Vårt nya samhälle byggs upp på kärlek. Sen, sen ska jag verkligen ta tag i det. Men nu ska den här tidsåldern först ta slut, låt solen brinna ut, jag vill se röda jättar och vita dvärgar. Svarta hål som slukar allt. Jag tar ett steg tillbaka och beaktar, väntar ut. Håller andan för säkerhets skull. Stå inte i vägen för förändringen! Då kanske vi aldrig får en helt ny start, en riktig chans att göra allt – rätt, sen. Stena den som står upp och står i vägen för förändringen, som krampaktigt klamrar sig fast vid vår tidsålder, som inte sätter sig ner och väntar på att tåget rullar ut över kanten. Passivitet är en dygd. Det är heligt att bida sin tid. Bita i och hålla ut, vara hoppfull i hopplösheten, vara nöjd med passiviteten, tro inte på förändringen i stunden, tro på universums pånyttfödelse.

Min hoppressade hjärna har en stadig fokus – Kärlek, ansvar, planekonomi. Nåt nytt!


En tidsålder går mot sin slut, all makt åt tengil, vår befriare, Katla sprutar sin bedövande eld och nangilima väntar oss. Ge upp och lägg er ner, låt er stenas och brännas, dränk er i floden, se på då era vänner tillintetgörs, då era barn guppar runt i smältdegeln, känn ryggen knäckas. I den nya tidsåldern blir allting bra. Det är bara att vänta på ett nytt universum, snart, snart är det här. Sen ska vi se, Sen!

Min hoppressade hjärna har en stadig fokus – Kärlek, ansvar, planekonomi. Nåt nytt!


Jag orkar inte vänta, vi har väntat i miljarder år och orkar inte vänta miljarder till. Det är en evighet och ett ögonblick. Den nya starten kommer inte, allt ska bli bättre. Kärlek, det är där jag börjar, låt mig älska fritt, känna hur det bränner inombords, det brinner – låt det brinna! Ansvar, låt det ske, ta tag, miljarder år har vi väntat, orkar inte vänta miljarder till, planekonomi, ska det finnas en industri får den fanemej producera sånt som behövs. Jag vill ha nåt nytt, frihet, jämlikhet, kärlek. En ny tidsålder, ett nytt universum, nu!

En tidsålder går mot sin slut, aldrig mera passiv, evolution, revolution, aktion, handling. Kärlek, ansvar, planekonomi!




Lyssna på dikten


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar