torsdag 28 juli 2016

Vecka 30



Skogen brinner

Skogen brinner och staden står kvar.
De är så vi valt att leva idag. Vårt liv är en frälsning, hundratals, tusentals, tiotusentals år av utveckling, för att frälsa oss;

från det onda

från arbete

från lättja

från naturen

från varandra

från våra kroppar

från djuret
Skogen brinner och staden står kvar.
Jag var i öknen när det regnade, jag stod på ett berg. Jag saknar alltid skogen då jag reser. Ibland reser jag till skogen. Ibland reser skogen till mig. Då det regnar i öknen. Ibland är skogen inte där när jag reser till den, och ibland är jag inte i öknen då skogen reser till mig. Ibland brinner skogen. Ibland brinner den på riktigt.
Skogen brinner och staden står kvar.
Då flyr alla djur... som kan...
I Kalifornien brann det för några år sen 40 000 hektar skog, brandkåren lyckades rädda en bar mitt i skogen. Uncle Tom´s Cabin. Där drack jag en burk lemonad med vaniljsmak. Allt annat var svart.
Då skogen brinner står staden kvar.
Ibland brinner den inte på riktigt, ibland kokas den.
Har du varit ett träd någon gång?
Ibland är skogen inte träd, ibland är skogen inte skog.
Men den brinner och staden står kvar, vi har inget val, att hedra det döda är att leva idag.
Släck elden, töm staden, återerövra djuret. Känn din kropp. Se mig, också då jag är ett träd.

Jag ser dig. Det är mer är kärlek.

Skogen brinner.


Lyssna på dikten




söndag 24 juli 2016

Vecka 29


Tidsålder

En tidsålder går mot sitt slut men det börjar aldrig någon ny, det finns inget ljus i ändan av tunneln och ingen soluppgång i öst. Horisonten är mörk. Det brinner inga lägereldar och ingen sjunger kristna sånger om hur vår frälsare kommer att ge oss livet tillbaka. Allt är tyst. Vi sitter alla hopkurade i en klump, den är så oändligt liten att den rymmer hela universum. Allt ska födas på nytt, en ny chans, men ännu står allt stilla. Vi väntar, vare sig vi vill eller inte, vi har väntat i miljarder år och ska vänta miljarder till. Det är en evighet och ett ögonblick. Då det blir en ny start ska allt bli bättre.



Min hoppressade hjärna har en stadig fokus – Kärlek, ansvar, planekonomi. Nåt nytt!

När det nya livet kommer är jag beredd för alla hinder, jag ska klättra, krypa, springa, hoppa, spränga men framförallt älska. Vårt nya samhälle byggs upp på kärlek. Sen, sen ska jag verkligen ta tag i det. Men nu ska den här tidsåldern först ta slut, låt solen brinna ut, jag vill se röda jättar och vita dvärgar. Svarta hål som slukar allt. Jag tar ett steg tillbaka och beaktar, väntar ut. Håller andan för säkerhets skull. Stå inte i vägen för förändringen! Då kanske vi aldrig får en helt ny start, en riktig chans att göra allt – rätt, sen. Stena den som står upp och står i vägen för förändringen, som krampaktigt klamrar sig fast vid vår tidsålder, som inte sätter sig ner och väntar på att tåget rullar ut över kanten. Passivitet är en dygd. Det är heligt att bida sin tid. Bita i och hålla ut, vara hoppfull i hopplösheten, vara nöjd med passiviteten, tro inte på förändringen i stunden, tro på universums pånyttfödelse.

Min hoppressade hjärna har en stadig fokus – Kärlek, ansvar, planekonomi. Nåt nytt!


En tidsålder går mot sin slut, all makt åt tengil, vår befriare, Katla sprutar sin bedövande eld och nangilima väntar oss. Ge upp och lägg er ner, låt er stenas och brännas, dränk er i floden, se på då era vänner tillintetgörs, då era barn guppar runt i smältdegeln, känn ryggen knäckas. I den nya tidsåldern blir allting bra. Det är bara att vänta på ett nytt universum, snart, snart är det här. Sen ska vi se, Sen!

Min hoppressade hjärna har en stadig fokus – Kärlek, ansvar, planekonomi. Nåt nytt!


Jag orkar inte vänta, vi har väntat i miljarder år och orkar inte vänta miljarder till. Det är en evighet och ett ögonblick. Den nya starten kommer inte, allt ska bli bättre. Kärlek, det är där jag börjar, låt mig älska fritt, känna hur det bränner inombords, det brinner – låt det brinna! Ansvar, låt det ske, ta tag, miljarder år har vi väntat, orkar inte vänta miljarder till, planekonomi, ska det finnas en industri får den fanemej producera sånt som behövs. Jag vill ha nåt nytt, frihet, jämlikhet, kärlek. En ny tidsålder, ett nytt universum, nu!

En tidsålder går mot sin slut, aldrig mera passiv, evolution, revolution, aktion, handling. Kärlek, ansvar, planekonomi!




Lyssna på dikten


söndag 17 juli 2016

Vecka 28


Kärleksvisa


Prioritet ett, ändra tankesätt, ut ur vakuumet, öppna andrummet, vidga sinnet, förfriska minnet, ta en koll under skinnet. 
Kärleken är mer än det som syns i en film från nittionhundraåttioett en man och en kvinna kelar lätt I regnet under en sufflett.

Hjärtats röst ger ingen tröst då den viskar att du skall ge åt det du inte klarar av att se. Lydigt ger du mer och mer åt fler och fler. 
Jag älskar det jag gör för jag gör det jag älskar. 
Min personlighet blir kärleksfull, min blick förväntansfull, min instinkt omsorgsfull, min avsikt hänsynsfull, min insikt tillitsfull, min kärlek vördnadsfull.

Jag envisas att visa den vishet jag har tillvisats av visor som viskats i nån bisats av de som förvisats från kärlekens torgplats där allting har prissats enligt fjolårets räntesats, och kreativiteten har flisats, hatet bespisats, svartsjuka lovprisats.

Men den känsla jag fått det är på den jag har gått och den har lett mig till inspiration, där det växer fram en ambition en tydlig klar aspiration att fly från ingrodd tradition, en klar omdefinition. 
Kärlek omdefiniterat, underbart odefinierat, odefinierbart, ett kultiverbart underbarn, som växer fram ur alla celler mellan alla små lameller, ut ur alla sprickor sväller, det är det som gäller, ju mera det kärlek ur oss väller, desto flera murar det fäller.

Kärleken har endast en begränsning, det är du.



Lyssna på dikten


söndag 10 juli 2016

Vecka 27

Skogstrilogin del 3




Det dånar ur mörkret, sågarna ryter
Ingen är oberörd!

Ljuset spräcker tystnaden
ljudet bländar dig
inget förblir orört.

Den som tar, hen har
men inget blir kvar.

Se bara
Se på helheten
För någon rena helvetet
För andra vanligt arbete.

Det växer mer än det tas bort
någon annanstans.

Allting är i balans
någon annanstans.

Det finns skogar att leva i
någon annanstans.

Det finns skyddade livsmiljöer
någon annanstans.

Det finns skändade livsmiljöer
här.

Det är det här jag lever på
vem lever du på?

Skogen var välkomnande, berättande, lärande, oberörd, där var du en liten – del.

Det var så jag kom ihåg skogen där vi levde en tid.







Lyssna på dikten


söndag 3 juli 2016

Vecka 26


Skogstrilogin del 2


Skogen kategoriseras; Välskött, oskött, granskog, tallskog, blandskog, ungskog,
förstagallringsringsskog, avverkningsmogen skog, mycket pengar, lite pengar.


Marx säger att samhället inte formas av tanken utan samhället formar tanken. Våra relationer skapar våra tankar.

Hög biodiversitet, låg biodiversitet, impediment, enskiktad, tvåskiktad, flerskiktad, olikåldrig, likåldrig, naturvårdsobjekt, stämpling.

Objektet är stämplat.

Vilka tankar formar skogen? Vilken relation har skogen till dig, och du till skogen?

Vad minns du av skogen?

Du kategoriseras; Välskött, oskött, mycket pengar, lite pengar, ung, gammal, avverkningsmogen, arbetsoduglig.

Vår omvärld föder våra tankar. Den är föda för våra tankar.

Enkel, mångfacetterad, olönsam, likåldrig, produktiv, svart, vit. Svartvitt.

Objektet är stämplat.

Kommer du ihåg skogen?

Den stig du går på leder ingen vart, det finns ingen bottenlös sjö att svalka dig i. Du når inte fram till skogen. Relationen är kal – huggen. Ett kalhygge, en kategori för sig. Lönsam.

Dina tankar formas av samhället, inte av skogen.

Skogen är välkomnande, berättande, lärande, oberörd, där är du en liten – del.

Det är så jag minns skogen.

Lyssna på dikten