söndag 26 juni 2016

Vecka 25


Skogstrilogin del 1


Det finns inget så mjukt, så varmt, så välkomnande. 
Skogen kallar. 
Fuktig renlav mot dina bara fötter, fågelsången. 
Talgoxe, gärdsmyg, blåmes. Spillkråkan signalerar – Kliiijii. I jämförelse tystnar allt annat. 
Det är ett uppslukande kvidande, ett kväde. 
Kry kry kry, den flyger sin väg. 

Dofterna, 
alla de oändliga dofterna, det har regnat igår. 
Nu stiger alla dofterna upp med fukten. 
Alla mossor,
ljung, linnea,
torvmarken, 
getporsen, vitmossan.

Uppe på klipporna de tvinvuxna tallarna. De vet vad lugn betyder och de lär gärna ut det. 
Morgonens svaga bris berör endast kruståteln.

På klippbranten rotvältorna, ett konstgalleri,
föda för fantasin, en enhörning, något vidunderligt, 
ett hem för någon.

Tjärnen som ligger helt lugn, 
näckrosorna, storlommen, skräddarna. 
Plasket och det ljumna vattnet mot din bara hud. Vattenklöver invid stranden, 
bottenlösheten, torven med hårda kvistar i, rötter, 
en hel trädstam.

Skogen är välkomnande, berättande, lärande, oberörd, där är du en liten – del. 

Det är så jag minns skogen.







Lyssna på dikten


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar