söndag 26 juni 2016

Vecka 25


Skogstrilogin del 1


Det finns inget så mjukt, så varmt, så välkomnande. 
Skogen kallar. 
Fuktig renlav mot dina bara fötter, fågelsången. 
Talgoxe, gärdsmyg, blåmes. Spillkråkan signalerar – Kliiijii. I jämförelse tystnar allt annat. 
Det är ett uppslukande kvidande, ett kväde. 
Kry kry kry, den flyger sin väg. 

Dofterna, 
alla de oändliga dofterna, det har regnat igår. 
Nu stiger alla dofterna upp med fukten. 
Alla mossor,
ljung, linnea,
torvmarken, 
getporsen, vitmossan.

Uppe på klipporna de tvinvuxna tallarna. De vet vad lugn betyder och de lär gärna ut det. 
Morgonens svaga bris berör endast kruståteln.

På klippbranten rotvältorna, ett konstgalleri,
föda för fantasin, en enhörning, något vidunderligt, 
ett hem för någon.

Tjärnen som ligger helt lugn, 
näckrosorna, storlommen, skräddarna. 
Plasket och det ljumna vattnet mot din bara hud. Vattenklöver invid stranden, 
bottenlösheten, torven med hårda kvistar i, rötter, 
en hel trädstam.

Skogen är välkomnande, berättande, lärande, oberörd, där är du en liten – del. 

Det är så jag minns skogen.







Lyssna på dikten


söndag 19 juni 2016

Vecka 24

Tankelättnad

Vad? Vad händer nu?
Ingen tror att det är du! 
Säger det som inte sägs.
Tala för dig själv.
Tala ut. Ropa, framåt nu! 
Vi har sett det de visar upp.

Vi har sett allt 
som sätts framför oss lätta på sig, lätt att se. 
De som ligger bakom är ju jag och du.  
Ligger ner, sitter still.
Ett hundben, ett kex.
Bit!

Slutat titta upp på dem som tittar ner på mig.
Slutat visa för de som blundar.
Slutat titta på det jag inte vill se.
Slutat ropa åt de som inte lyssnar.
Jag viskar tysta sånger åt döva väggar tills de går sönder.

Det ger oss bra vibrationer. Sprängda murar.
Det finns ingen som blir lurad.
Sitter fast, inmurad. Inburad.
Oburen, uppstakad. Fastnaglad. Vår utväg.

En tanke, ett sätt, rätt sätt att se på det.
Vänd dig inte. Gå igenom. 
Ingen spottloska i nacken. Inga pekfingrar bakom ryggen.
Ingen kniv i skuldran.

Gräs under fötterna, solsken i pannan, vi är tillsammans, var och varannan känner sig sanna.
Regnbåge i blicken. Du fick den,
tog den, tar den, vet vem, vet vad som händer sen.
Tankelättnad, inget ok, starka känslor.
Bara vi kvar som hela människor.







Lyssna på dikten


fredag 10 juni 2016

Vecka 23

Du vet!

Vem vet hur det är att vara sig själv då du blir lärd att att vara sig själv är
att vara det som andra tycker du är
och att det som de tycker du är
är det som de blivit lärda att de skall tycka sig se
men de inte egentligen vet vad det är eller var det kommer ifrån.

Att se barn växa ner från frihet och öppenhet till trångsynthet och skam är den största misär jag ser i vår värld.

Att se barn se varandra glömma hur de sett varandra se varandra som något annat än vi andra men ändå det samma.

Människor och barn, föräldrar och älsklingar. ”Pappa är bäst!”

Det är inte rätt att du endast har rätt att ha rätt då någon annat har sett att du har rätt på det sätt vilket den tycker rätt.

Vår medvetenhet för öppenhet är inte diskret men vi vet att den inte är det som ger oss mest av det som uppskattas mest i det kapitalistiska systemet så vi döljer det vi vet...
Skenhelighet. Besvikenhet. Ensamhet. Alla ett slags epitet för vår tids anda, det sett vi bemöter varandra.

Du vet, det behöver inte vara så.

Vi gör något åt det!

Lyssna på dikten


söndag 5 juni 2016

Vecka 22


Till min vän


Ödmjuk, överseende, begynnande begrundan.
Du sitter under en Gran, i trygghet.
Din livsfilosofi är din sköld – du vet din plats.
Du vet vad mening betyder. Du har din mening, en mening, flera.
De uttöms inte i en mening.
Naturen är din vagga, du har ingen lärare men du lär dig.
Du växer upp bland med andra och även du är en annan.
Du känner ingen sorg som får dig att knäckas,
ingen glädje som får dig att spricka.
Du går vidare, alltid vidare,
även då du står stilla.
Du har vandrat, och suttit ner.

Det du sett, vet du, men du vet mera än vad du sett.
Det har jag sett. 

Du säger:
Då det regnar, är alla rutschkanor vattenrutschkanor.




Lyssna på dikten