söndag 1 maj 2016

Vecka 17 - Första maj

Första maj tal 2016

Kära vänner, kamrater.

Vi har igen samlats här i Pojo för att hedra minnet av våra stupade kamrater och för att fira arbetets dag.

Och på en sådan här dag är det just de två saker jag vill tala om, arbete och heder, och vad de betyder idag.

Då jag ser på de stora förändringar som sker i samhället just nu känner jag såväl oro som en stum förundran, jag kan ibland bli helt paff. Vad är det som händer? Vart är vi på väg? Varför sitter vi hemma och läser om alla förändringar, varför är vi inte just nu i tusental på gatorna och säger emot?

Att vi firat första maj för att hedra arbetet och medborgarnas gemensamma kamper för bättre omständigheter i samhället och speciellt arbetarnas levnadvillkor, villkor som t.ex. 8 timmars arbetsdag och starkare fackliga organisationer. Vad är det som händer med allt det? Ska vi nu börja fira ”lite mer än 8 timmars arbetsdag”? Riktningen är fel!

De värderingar och de tankar om vad som är hedersamt som jag blivit uppfostrad med och som jag plockat upp under mitt liv motsvarar inte de som våra ledare idag uppvisar. Att vi måste bevittna ledande politiker ljuga, kämpa för egen vinning, tala för motsättningar medmänniskor emellan och inte fördöma våld är oförståeligt. Vad innebär det för samhället, att de, vilkas sätt att agera och vars moral borde fungera som förebild för oss andra, beter sig såhär? Det blir katastrof!

Jag har blivit lärd att det är hedersamt att tala sanning, att se på sitt eget sätt att agera och försöka förstå vad det innebär för ens medmänniskor, att hjälpa de som är i behov av hjälp och att utföra meningsfullt arbete, för ett gemensamt väl.

Att vi idag kan se arbetslösa tvingas säga nej till meningsfullt arbete är oförståeligt, självklart skall alla ha lön för sitt arbete – trots det handlar allting inte alltid om pengar. I ett gott liv är det inte bara en fråga om pengar eller lönearbete, kapitalet är inte samhällets viktigaste sak.

Jag anser att viktigare är att ha ett sammanhang, en gemenskap, något som är värt att kämpa för och en känsla av att du arbetar tillsammans med andra för att göra något meningsfullt. Men det anser inte kapitalisterna.

Det talas om hot som terrorism, invandring (under skällssynonymen flyktingkris) och om arbetslöshet. Då de sanna hoten är kapitalism, fascism och rasism. Alla de ting som ökar segregeringen mellan människor, som får oss att tävla bröder och systrar emellan, som får oss att se våra medmänniskor som hot och problem. Allt det som gör att vi glömmer vad som är hedersamt, hur vi tillsammans kan organisera oss, hur stark gemenskapen är och vilken kraft vi tillsammans har att lyfta oss ur de problem som uppstår.

Det behövs inte någon som bestämmer och säger åt oss att vi måste jobba hårdare för att klara krisen. Viktigare är att vi påminner oss om att om jag hjälper dig, och du hjälper din granne, och din granne sin granne utan att stirra på gränser och stängsel. Att om vi organiserar oss och inte sjunker in i kapitalismens kristänkande och panik, om vi utför och erbjuder varandra meningsfullt arbete. Så kommer samhället visst att vara en trygg plats, som ger ett gott liv åt alla. Och vad mer kan vi önska oss.

Tack, och ha en glad första maj!



Lyssna på talet


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar