lördag 26 mars 2016

Vecka 12 - 2016

Oro

Molnen driver mot vinden,
gräset gräver ner sig i marken,
döda fiskar flyter motströms,
knopparna stänger sig,
gömmer sig för solljuset.
 
Jag är mig själv men jag är inte densamma som igår.
Vår samtid är en sprängladdning,
om jag låter hatet fylla mig exploderar jag till slut.
 
Vår samtid fyller luften med hat
och det exploderar alltid till slut.
 
Den fasta marken håller inte att stå på
träden lägger sig trots att det är vindstilla
inget vatten släcker min törst,
ingen vaggvisa får mig att somna.
 
Jag känner oro.
 
Vi måste mötas, se varandra
det är endast i våra möten som luften blir lätt
 
Sluta hata, vi kan bättre än såhär
vi är bättre än såhär!
 
Det tar tid innan blommorna växer igen.
 
 
 
Lyssna på dikten


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar