lördag 19 mars 2016

Vecka 11 - 2016


Tro


Gråt inga tårar för en förlorad nationalstat,
det är inte ett förlorat samhälle.
Vårat samhälle är alla våra vänner, våra älskade och de som är omkring oss,
alla de vi ler emot och de som ler mot dig, de vi hjälper och de som hjälper dig.
Vi är inte samlade i en bur, jag bär mitt samhälle med mig.

Gråt inga tårar för att kapitalisterna stjäl din egendom för att de ska få mera,
för att de ska få allt. 
Det är dom som lurat dig att du har någon egendom från första början!
Du har inget, du behöver inget,
du vet inget om att ha innan du har varit utan
och då du varit utan vill du inget ha.
Dom stjäl inte det som är viktigt,
de når inte ditt zep tepi.
Du är här nu.

Tror du verkligen att din identitet kan beskrivas på ett papper,
 av myndigheterna, av en läkare eller i en dikt?
Tror du verkligen att suset i träden är en vind från havet och inte en uråldrig viskning?
Att vågorna på havet inte är en dans mellan förälskade världar.

Skogen doftar så gott och du är så vacker, det tror jag på.
Att all vår hunger för kunskap gjort att vi glömt hur det är att lyssna,
vad kan du lära dig om du inte kan lyssna?
Vad kan du se om du inte vågar titta,
vad kan du höra då du låter andra ropa dig i öronen,
vilken smak kan du känna då du fyller munnen med gatudamm?

Alla de löften vi har gett oss själva
om att göra världen till en vacker plats är ingenting värda då vi inte tror på oss själva,
då vi vet att vi inte talar sanning,
då vi glömmer bort allt det vi redan visste och tror att det vi vet är allt det vi blivit lärda.
 Du blir inte lärd, du lär.
Ingen berättar för dig, du lyssnar.
Ingen visar för dig, du ser.
Öppna dina ögon.
Öppna dig.

Ser du färgerna?
Känner du dofterna?
Hör du rösterna?
Känn smaken!
Det är här vi är.
Lyssna på dikten


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar